Vaknar vid 12 att man inte kan andas, hur härligt är inte det? Får gå upp och ta mitt astmaspray, nässpray och ögondroppar och mina allergitabletter. Kan dagen börja bättre, jag går ner till soffan och tittar lite på tv och springer även och hämtar en ipren. Nerknarkad går jag ut i trädgården för att äta lite frukost med min mamma, mycket mysigt. Sedan går jag in och pluggar lite samhälle duktig som jag är. Vid tre tiden ringer jag Filippa och bestämer att vi ska titta på fotbollen och vi bestämmer också oss för att vi ska cykla till grevie! Fy fan, duktiga som vi är cyklar vi hemifrån lite över halv 5 och kommer fram ungefär kvar över. Käns faktiskt bra nu efter att vi cyklade igår och idag. Som Filippa skrev på hennes blogg så blev iallafall våra föräldrar glada!

Jaha, Grevie matchen slutade 8 - 0 eller någonting sånnt. Sådär rolig match om man säger så... men det som jag inte riktigt förstår är när det är ungefär 20 minuter kvar och grevie leder med 5 - 0 får Robin Jungle sinne och skriker "Men gör mål då för faan"... Lilla Robin, jag tror att ni skulle vunnit i vilket fall som helst! haha

Iallfall, under matchen sitter jag och Filippa och snackar om att vi skulle köpa någonting i kiosken som vi sedan kan fika med när vi cyklar hem... Men då får Filippa en annan idé och säger jaa vi köper en kebabtallrik!! Sagt och gjort så beställe jag en kebabpizza och en kebabrulle till filippa men mycket vitlöksås på! Så jäkla gott och bara kränga!

Efter att jag kommit hem frågar min mamma mig om jag ska med henne och gå nere vid stranden och med ironi i rösten säger jag " Jojo, klart jag ska med" och de tolkar ju min mamma som att jag ska med. Så hon fixar fika och packar ner allting i en väska och precis innan hon ska åka så bara ja kommer du eller och då står jag ju där som ett frågetecken, jaha skulle jag med nu iallfall. Så tänkte jag såhär, ja men jag kan ju ta med kameran och fotografera medan min mamma "Går till Prag".  På mitt mamma jobb har dom någon grej så får dom vars sin stegräknare så ska dom gå till prag, så om ni ser min mamma mycket ute och går nu för tiden så är det mest p.g.a. det, vet nämligen att Filippa brukar se henne när hon springer förbi hennes hur.

Iallafall så går mamma och jag stannar på stranden för att fotografera. Jag klättrar ut på stenarna ute i vattnet och står där och försöker få en bra bild, plötsligt hör jag ett litet plask och vänder mig om och tittar ner i vattnet för att se vad som trillade i och hoppsan det var min mobil! Så jag hoppar i vattnet i med skor, byxor och hela köret, i med händerna för att plocka upp min mobil så fort som möligt och yes den fungerar. Men efter ett litet tag så hackar hela telefonen och vips så var den helt död... så jag fick gå upp till bilen med mina blöta kläder och plocka isär mobilen och försöka torka den så gott som det gick, men det gick ju inget vidare. Efter ett tag kom mamma och jag berättar då att min mobil inte fungerar och då väntade jag mig värsta utskällningen men hennes kommentar, jaha då var det till att köpa en ny telefon till dig ja... så var det ingenting mer med det. Som tur var så hade mamma ett par mjukisbyxor och en tröja där bak som jag fick sätta på mig och sen tog vi lite kaffe och körde hem.

Min telefon är fortfarande svårt skadad och jag vet inte om den kommer att överleva. Vi ska ta den till sjukhuset imorgon och hoppas på det bästa, får se om man kan rädda livet på min stackars lilla älskade telefon...

Uppdatering av bilder kommer under veckan... tror jag iallafall

Good Night!