Okej,  nu bara måste jag få skriva av mig lite!

Vi börjar med att en kompis till mig ringde för någon dag sedan för att vi hade lite saker att reda upp. Jag kan ju bara säga att jag är sjukt glad att hon ringde och inte tog det via msn eller sms! Detta visar ju verkligen att hon bryr sig och det är sjukt roligt att hon visar det. Jag förväntade mig verkligen inte de men jag är väldrig glad att hon ringde!

Var i Ängelholm i måndags och tittade på Sex and the City filmen. Så jäkla bra, trodde nästan jag skulle bryta ihop! I filmen förstår man verkligen hur mycket sina vänner betyder för en, dem ska man verkligen inte släppa i första taget! Och för det andra så känns det som att jag kommer blir som Samantha Jones, att jag kommer vara singel när jag är 50! Just nu känns det verkligen som att jag kommer vara singel hela mitt liv ut. Kommer jag någonsin hitta min perfekta pojkvän?

För varje killer som jag träffar, blir jag bara mer och mer kräsen och som min kära vän Per skrev till mig

"Varje kille måste vara bättre än alla föregående". Jag kan ju bara säga att han satte verkligen "pricken över i:et"! De är så klockrent sagt och det tragiska är att de stämmer till hundra procent, iallafall på mig!  Men vad gör man för att bryta den här isen, börja helt om på nytt skulle vara en bra lösning. Men hur ska man kunna börja om helt på nytt i den här skithålan Förslöv där alla vet, mer eller mindre, allting om dig!

Kommer jag verkligen att hitta en perfekt pojkvän, som verkligen tar tag i mitt liv och gör någonting av det? De återstår ju bara att se, det jag måste tänka på är att vara lite mindre kräsen... och inte vara så ytlig!